Sid 2/ nr 13
Lantbrukarnytt
Jordbrukstekniska
föreningen firade 75 år
Markens marodörer eller rikets riddare?
En
framtidsresa om jordbrukets utmaningar och möjlgheter det närmaste
kvartsseklet var temat, när Jordbrukstekniska föreningen firade sitt 75-årsjubileum.
Något kristallklart svar på rubriken "Markens marodörer eller
rikets riddare?" blev det inte, men många intressanta tankar kom
fram från intressanta aktörer och den väl pålästa moderatorn Ulf
Wikbom.
Inledningen
blev en historisk flygresa i helikopterperspektiv över utvecklingen från
muskelkraft till motor med Mats Morell och Maths Isaksson som piloter.
Om
ångan och elektriciteten som fick ersätta bristen på arbetskraft (som
utvandrade till Amerika). Elektriciteten togs snabbt i bruk för mjölkningen
och männen följde med maskinerna in i ladugården. Därmed förändrades
kvinnornas roll som mjölkerskor. Kvinnorna lämnade jordbruket på
1930-talet. Pigorna försvann och därefter drängarna. Statarsystemet försvann.
Familjejordbruket blev starkare under 1940-talet och familjemedlemmarna
fick ta över. Kvinnan blev "reservarbetskraft". Efter andra världskriget
kom traktorn på allvar – och blev en manlig symbol som höll männen kvar. Antalet hästar
minskade drastiskt.
Om hur gårdsbilden
och landskapet förändrades när det kom maskiner som måste ställas in
i maskinhallar – som byggdes med stora portar och plåttak. Om hur
konstgödsel och bekämpningsmedel skulle leda till ett
"lyckorike" med lättare arbete och högre skördar. Och det
blev bättre, enligt Mats Morell och Maths Isaksson.
Man gick mot ljusare tider. Väfärdsstaten byggdes och bönderna
ville vara med. Hushållningssällskapen förmedlade kunskaper om den nya
tekniken. Lånemöjligheter, jordbrukspolitiska beslut och
skattelagstiftningen påverkade jordbruket.
Sedan startade debatten mot kemijordbruket med Rachel Carsons bok "Tyst Vår" 1962. Kvicksilverförbudet kom1966 och DDT-förbudet 1970. Andra grupper än bönderna själva började ha synpunkter på jordbruket…
Ducka inte för alla vindar!
- Chocken
vi drabbades av på 70-talet har vi fortfarande inte hämtat oss ifrån,
sa Annika Åhnberg när hon satte kurs mot framtiden under rubriken
"Balansgång i blåsväder".
När man
diskuterar framtiden måste man frigöra sig från hur det är nu, inledde
vår tidigare jordbruksminister, numera ordförande i Rädda Barnen, rådgivare
hos De Laval, ledamot i ett biotekniskt råd hos Monsanto (något av
"den lede fi"), styrelseledamot i Axfood mm. Så levererade hon
det ena fritänkandet efter det andra.
- En sak
är säker, sa hon. Det är inte Europa som kommer att vara i centrum. Av
de sex miljarder som vi är på jordklotet finns en komma två
miljard i Kina
och en miljard i Indien. Någon gång under det här århundradet kommer
Indien att ha passerar Kina. Där befolkningstillväxten är som högst
kommer jordbruket att behöva utvecklas, framhöll Annika Åhnberg.
Också i
arbetet med Rädda Barnen ser hon en koppling till jordbruket. De flesta
kommer att arbeta i jordbruket, eftersom jordbruk fortfarande världens
vanligaste yrke.
En del av
blåsvädret beror på den snabba utvecklingen i vår del av världen, från
det som fortfarande är verkligheten för många och fram till hur vi har
det idag. Den utvecklingen har inneburit en otrolig omvälvning. Mitt i
språnget från landsbygden till staden vaknar människor upp och saknar något
de inte vet vad det är. Som en tröst vill man då och då åka tillbaka
till landsbygden och då vill man att det ska se ut som man tror att det
ska göra. Man längtar tillbaka till hur det var förr, men man föreställer
sig att jordbruket och livsmedelproduktionen har blivit oerhört
industrialiserat och skräms av detta. Men utveckling sågs positivt av
samhället, menade Annika Åhnberg. Kemin öppnade nya perspektiv.
"Mördande
dimma ger liv åt lantbruket", stod det med stor text i en annons från
50-talet som hon visade. Sedan kom insikten att detta skapade problem. Det
var andra kretsar som insåg problemen och jordbruket blev utlämnat till
kritikerna. Det blev en stark ström av teknikfientlighet i samhället. Från
den chocken på 70-talet har vi ännu inte återhämtat oss.
- Man måste
inom jordbruket göra klart för sig att man inte kan vara alla till lags.
Man kan inte svara mot alla kastvindarna i samhället. Man måste sätta
ner foten och själv definiera hur man vill skapa sin egen framtid. Och då
tycker jag att gentekniken behöver vara en del av den framtiden. Inte den
enda. Att utveckla ekologiskt lantbruk kan också vara en del av
framtiden, för bönder som känner att det är riktig. Man kan inte
undvara de nya vetenskapliga framstegen.
Medan man
på många håll i världen svälter så har vi problem av en helt annan
karaktär, menade Annika Åhnberg. Vi har övervikt som ett växande
problem. Vilken typ av "mervärdeslivsmedel" kommer att svara
mot behoven? Det handlar inte bara om att producera utan i hög grad om
berättelsen om det vi producerar. Det handlar om den urbaniserade människans
återupptäckta behov av samröre med djur och natur. Det finns en
dimension i detta, där jordbruket står tafatt. Det är synen på djuren.
Man måste döda djuren för att äta upp dem. Det kan man inte ducka för.
Det är faktiskt så att vi måste döda djur för att överleva. Vi kan
inte alla på den här planeten bli vegetarianer och veganer. Det finns
inte en chans. Det skulle kräva att de flesta av oss dog ut ganska snabbt
och en mycket liten del av mänskligheten skulle överleva.
- Om det
är så, underströk Annika Åhnberg, måste man från
livsmedelsproducenterna stå upp för det och inte ducka för den typen av
vindar.
- Men så
länge djuren lever så ska de ha det bra. Det är så man ska möta
bilden från djurrättsaktivisterna. Och att teknikutvecklingen kan åstadkomma
en bättre djurhållning.
När det gäller
jordbrukspolitiken menade Annika Åhnberg att det är förödande att unga
människor inte vill engagera sig i en näring som är så reglerad och därför
så illa sedd. Det finns en starkt växande kritik i samhället mot den
jordbrukspolitik vi har i Europa – och som vi tyvärr har i USA också.
Men framför allt är det så att det skapar en hämning i själva
bonderiet, att man blir så låst av alla dessa regler. Jordbruket självt
måst bli den drivande aktören.
- Den dagen LRF stiger fram och säger: vi vill avskaffa CAP, den ser jag fram emot. Jordbruket kommer aldrig mer att bli den stora basnäringen, men den kommer att vara betydelsefull. Vi måste acceptera den utvecklingen.
Tankens flykt
- visioner om framtidens lantbruk
- Det är ingen lätt ekvation som Markens Marodörer skall lösa för att kvala in som Rikets Riddare. De skall odla allt mer, på allt mindre mark, med allt högre kvalitet, med allt mindre miljöpåverkan. Samtidigt skall de återställa förlorade naturvärden, skapa nya, tillfredsställa allt högre krav på etik och estetik. Och dessutom ge bättre lön för mödan till ägare och anställda – som vill ha alltmer fritid. Och allt detta till sjunkande priser. Så sammanfattade Peter Sylwan sina prognoser om lantbrukares framtid.
Under
jubileumstemat "Markens marodörer eller rikets riddare" tog
vetenskapsjournalisten och adjungerade professorn Peter Sylwan deltagarna
med på en hisnande tankeresa från den globala världsmarknaden till en
spannmålsgröda som inte läcker varken fosfor eller kväve…
Peter
Sylwans första prognos är att om vi slipper krig och naturkatastrofer
kommer världsmarknadspriset på spannmål långsiktigt att sjunka. Världens
800 miljoner svältande människor får det trots allt bättre. Svälten
beror inte på brist på mat utan brist på pengar. "..med rösträtt
i själen och pengar i plånboken kan människor skaffa mer mat. Men de
kan också byta från ris till gris – och för att föda upp ett kilo
gris går det åt tio kg spannmål."
Med ökad
efterfrågan brukar priserna stiga, men då underlättas en annan process,
menade Peter Sylwan och pekade på EUs gemensamma jordbrukspolitik.
Den kostar inte bara enorma skattepengar. Den är dessutom djupt orättvis,
menade han.
- Förr
eller senare driver verkligheten mot att jordbrukssubventionerna är på väg
ut och världsmarknaden på väg in.
Med en
fungerande världsmarknad kommer också ökade krav på kvalitet. När
marknaden fungerar måste lantbruket och livsmedelsindustrin producera det
konsumenterna vill ha, slog Peter Sylwan fast. Troligtvis handlar det om
mat som blir allt mer lättlagad, mer njutningsfylld och allt mer
raffinerad. Och förhoppningsvis också mer hälsosam. Det handlar inte om
tillsatser eller bekämpningsmedelsrester utan om att maten i sig skall
vara hälsosam. Peter Sylwan frågade sig till och med om vi helt enkelt
inte är gjorda för den mat vi äter. Före den första bonden levde och
utvecklades vi med hjälp av lax, ostron, nötter, rötter, sallad – och
ett och annat kadaver. Socker och andra snabba kolhydrater var extrema
bristvaror.
- Vad
Markens Marodörer – eller om de blir Rikets Riddare – skall klara av
de närmaste 25 åren är att klara sin bit av kraven på högre kvalitet,
löd Peter Sylwans prognos nummer två.
Den tredje
prognosen gäller etik och miljö.
-
Framtidens vinnare blir de som lyckas föda upp djur, organisera
transporter och konstruera slakterier som när som helst på dygnet tål
vilken inspektör som helst – veganer möjligen undantagna, enligt Peter
Sylwan.
Han slog
också ett slag för begrepet "Agrodesign" – om en estetiskt
tilltalande landsbygd.
- Handen på
hjärtat. Hur många av er vill bosätta er på de numera lerkletiga, dimhöljda,
snålblåsta, människotomma och gränslösa kulturöknar som kallas Götalands
och Svealands slättbygder, undrade Peter Sylwan. Om inte slättbygden
blir mer människovänligt designad, så kommer människor att flytta därifrån,
menade han.
Det behövs
mer, bättre och djupare kunskap om hur naturen fungerar, konstaterade
Peter Sylwan.
Men
kunskapen har dubbla ansikten.
- Vi drömmer
alla om det naturliga jordbruket. Men det finns inget naturligt jordbruk.
Alla sätt att bedriva jordbruk är i sig en katastrof för de naturliga
ekosystem som det ersätter. Den nedbrända skogen. De upplöjda grässlätterna.
Den andra sidan är att jordbruket kan försörja 8 miljarder människor jämfört
med de fåtal miljoner som kunde ha levt på jorden som jägare och
samlare.
Men drömmen
om det naturliga jordbruket innebär inte att gå tillbaka till
samlarstadiet utan handlar om det hållbara jordbruket. Ekologiska odlare
ställer de rätta frågorna men de har inte de rätta svaren. Det har
ingen. Det finns bara en väg dit och det är kunskapsvägen, menar Peter
Sylwan och hänvisar att industrin har lyckats med det omöjliga att öka
produktionen, minska miljöbelastningen, bli energieffektiva, öka lönerna,
öka vinsterna och höja kvaliteten och samtidigt sänka priserna. Det är
precis vad jordbruket ska klara de närmaste 25 åren.
Ett av
jordbrukets största miljöproblem, läckaget av fosfor och kväve till bäckar,
sjöar och hav, menade Peter Sylwan att man skall vända på. Den
konventionella visdomen är att bönder gödslar för mycket och överskottet
rinner ut. Botemedlet skulle då vara gödselavgifter och minskade gödselgivor.
Mer gödsel, högre avkastning och större läckage. Men så enkelt är
det inte, påstod han och tog gräsvallen som exempel. Den avkastar
betydligt mer än en korngöda, gödslas med mer än dubbelt så mycket
men läcker bara en bråkdel så mycket näring. Marken läcker inte för
att lantbrukarna gödslar utan lantbrukarna gödslar för att marken läcker.
Det är som att försöka hålla vattennivån i ett badkar där proppen är
utdragen genom att låta kranarna stå på för fullt. I gräsvallen
sitter det en propp i hålet. Gödseln binds i mark och växter så att
knappt något läcker ut.
Vi skulle kunna göra våra grödor fleråriga med genförändring, visionerade Peter Sylwan. Därmed skulle forskning med genteknik kunna bidra till att minska växtnäringsläckaget, minska anvädningen av dieselolja, minskad markpackning och kanske ökade skördar till lägre kostnader.